Enligt konstens alla regler

De gick rakt över gården. Doktor Vem ledde gruppen ned för en smal blankslipad stentrappa och in genom en mörk, tung träport. De gick tysta på rad. Salen de kom in i var egentligen inte så värst stor, men gjorde ändå det intrycket på grund av det höga taket. I mitten stod två slitna långbord i ljust trä och längst bort i rummet fanns en liten scen. Väggarna var av betong och målade i matt gammelrosa. Någonstans luktade det väldigt god mat. Så fort alla kommit in i och hittat en plats marscherade dr Vem fram och ställde sig på träscenen. Hennes steg ekade ihåligt.
”Sådär ja, alla verkar ha kommit. Här är schemat för de närmsta dagarnas aktiviteter, föreläsningar och handledningspass.”
Hon skickade ner en hög med papper till dem. Alla tog ett och skickade vidare. Misty såg det. Hon hann läsa:

Introduktion till de fem elementen med Professor Josmael Cazian,
Utvärderingstest med Doktor Akira Vem
Meditationspass med Frem Duberin (frivilligt),

... innan Doktor Vem sade:
”Granska och diskutera dem gärna, men inte här och inte nu!”
Sorlet som uppstått tystnade omedelbart. Trotts att ungdomarna inte känt sin nya mentor i mer än minuter hade de redan fått en stor respekt för henne. Det var tydligt att hon inte var någon man kunde driva med och fullkomligt dröp av pondus.
”Välkomna hit.” sade hon. ”Vi kommer att göra allt i våran makt för att se till att ni får en trevlig och framför allt lärorik vistelse här som möjligt. Jag är som sagt en av väktarna för det här fantastiska templet som står till ert förfogande dygnet runt. Förutom att undervisa unga magiker från hela världen bedriver jag även egen forskning, precis som många av mina kollegor. Mina specialområden är fysisk och psykisk kontroll men jag undervisar också i naturmedicin, akupunktur, meditation och kampsport och kommer naturligtvis även att prata om andra saker med er under er tid här. Upplägget kring eran vistelse ser ut på följande sätt: Under de första dagarna kommer alla handledare att hålla introduktionsföreläsningar kring sina specialområden. Jag rekommenderar starkt att ni går på alla dessa. Sedan kommer vi att göra individuella utvärderingar av var och en av er för att se vart era talanger ligger likväl vad ni behöver jobba mer med. Efter det kommer ni tillsammans med oss lärare att få göra en individuell handlingsplan för hur och vad ni själva vill och behöver för att lära er. Vi kan ge er rekommendationer och vägledning med det är ni själva som har ansvaret över eran tid här.”
En flicka räckte upp handen och frågade:
”Kommer vi inte att ha lektioner tillsammans allihopa?”
Doktor Vem såg ut som om hon suckade inombords.
”Nej, chansen att ni alla ska kunna lära er exakt samma saker på exakt samma tid och plats är ju ganska liten, eller vad tror du? Det här är ingen skola! Så nog om det, det klarnar nog vart efter. Nu till förhållnings reglerna så att vi får de avklarade och kan äta någon gång! Ehrm.. hrm... Jag vill jag varna er för att det är lätt att gå vilse här, detta fantastiska tempel ringlar sig både längst hela ut- och insidan av berget med omkring två tusen kända rum. Vi hade en elev som gick vilse för femton år sedan och aldrig återfanns, så var försiktiga! Vidare så får ingen utan tillstånd lämna dalen och ni bör också hålla er borta från dalens norra del, helt enkelt av den anledningen att där är boningarna till de varelser som kan tänka sig att skada och/eller äta magiker. Akta er också för att bada i sjön där sjöfolket vistas. Sjöjungfrurna och sjöpojkarna tycker mycket om att försöka dränka oinbjudna gäster och dessutom har de en krak som bevakar strandkanten åt dem. I skogarna runt ikring bor kentaurerna, tikbalanger, fauner och många av de andra varelserna, så vistas där med respekt. Minns att ett träd eller ett hål i marken kan vara bo till varelser och att om ni springer runt och låter eller plockar saker så kan det störa dem. Givetvis har vi nolltolerans mot all sorts rasism.”
Doktor Vem släppte sitt regelpapper med blicken.
”De som inte respekterar detta kommer jag personligen att ta hand om”
Hon gav gruppen en lång genomträngande blick och fortsatte:
”Avslutningsvis vill jag påminna er om att älska det ni gör, och göra det ni älskar. Ja, nu kommer visst maten! Smaklig måltid barn!”
Hon och satte sig vid det ena bordets kortsida.
In genom en dörr bredvid scenen kom en faunkvinna som sköt en stor rullvagn framför sig. Hon hade mörkt burrigt hår i en röd snusnäsduk, rödlackade hovar och hennes horn hade snidade mönster. Utstrålning var varm och hon såg på något sätt väldigt rock and roll ut.
”Hallå barn och välkomna! Jag heter Rossaria.”
Hon stannade och släppte vagnen.
”och jag är också handledare här. Jag undervisar magi genom konst, framför allt matlagning, måleri och musik. Här är ett smakprov på vad man kan lära sig av mig. Hjälps åt att duka fram och sedan är det bara att ni tar för er.”
Rätt efter rätt åkte fram på borden och en orgasmisk doft spred sig i matsalen.
”Sådär ja,” sade Rossaria nöjt nöjt när allt var framplockat. ”Var så goda och ät.”
Det var mycket mat. På borde fanns gräddiga grytor med curry och nötter, friterade risrullar, färska grönsaker med wasabidipp, knaper stekta degknyten med stark honungsås och ostpiroger med het chiligryta. Rykande het svampsoppa och sallad med solrosfrön, groddar, morötter och rivet kål och korgar fulla med bröd som var färska ur ugnen. Alla kastade sig över maten som om de inte hade ätit på dagar. De fyllde glupskt sina tallrikar med de olika rätterna och frossade i sig.
”Gud det här är typ det godaste jag någonsin har ätit!” utropade tjejen som satt bredvid Misty. Hon hade en behaglig, nästan whiskyhes röst, håret var kort och busrufsigt rosalila och hon såg stark ut.
”Vilket av det?” Frågade Grad med munnen full av mat.
”Allt!”
”Jag tänkte precis det samma”sade Misty.
De log åt varandra i samförstånd. Sedan hade de inte tid att prata mer. Så fort en tugga var färdigtuggad skrek smaklökarna efter mer. Misty såg sig runt i rummet: alla tryckte i sig. Förutom smaskandet och skrapandet från skedar och skålar var det knäpptyst i salen. När vartenda fat var renskrapat på bordet såg de sig om efter mera mat, trotts att de var proppmätta.
”Ja, nu tror jag nog att det räcker,” skrattade Rossaria. ”Allt ni har ätit nu lagat enligt konstens alla regler, vilket är det jag undervisar. Den här maten var gjort med de bästa råvaror som går att få tag på, de mesta odlat med kärlek här i dalen. Alla väljer själva vad de äter så klart, så länge det är lagligt, men det är viktigt att ni var och en tänker efter och gör ett val av vad ni vill ha i er kropp och vad ni vill få er energi ifrån. Minns hur det här smakade och hur ni mår av det efteråt.”
Misty kände redan att hon längtade till nästa gång de skulle få äta. Det var inte förrän hon kom på sig själv med att planera att bryta sig in i köket, som hon reflekterade över att detta kanske inte var normalt. Hon såg sig omkring lite noggrannare och konstaterade att alla som satt vid borden nu såg med stora tiggarögon på Rossaria. Man kunde verkligen se hur de också ville äta mer, hur de skulle kunna äta tills det nästan blev farligt. Några flickor som Misty inte visste vad de hette började bråka om det sista smulorna på en tallrik
”Grad?” viskade hon. ”Vad är det för fel på maten?”
”Det är absolut inget fel på maten!” sade han defensivt.
”Nej men... jag menar den får ju alla att bete sig som galningar.”
”Jaså.” han skrattade. ”Ja Rossaria är ju en satyr, de vet hur man roar sig om jag säger så. De kan dansa, äta, dricka och ha sex i dagar sägs det.”
”Oj! Men hur...”
Just då blåste Doktor Vem i sin visselpipa och alla tystnade genast. Nu var de dags att få reda på vilka som skulle dela stugor med varandra, sade hon, höll upp ett knippe stugnycklar i taget och läste namnen från ett av sina papper. Misty blev uppropad tillsammans med Celena Sasaki, den muskulösa tjej hon nyss suttit bredvid, och någon som hette Angelina Janis. Angelina hade stora hundögon och var så spinkig att hennes händer och fötter såg oproportionerligt stora ut, men verkade snäll.
Grad skulle bo med två som hette Haydes och Miguel. De tycktes känna varandra och bar vardera på fler vapen än någon annan Misty hittills hade sett i templet. Den ena hade två svärd på ryggen, ett i en skida vid bältet och ytterligare två träsvärd under armen. Den andra hade tre bälten över axlarna, fulla med kastvapen av olika slag, från knivar till kaststjärnor. Misty sneglade nyfiket på dem i smyg.
Då alla fått sina stugkamrater beordrade Vem gruppen att bege sig ner till stugorna för att får lite sömn. Hon log pillemariskt och lade till:
”Och så ska ni få bekanta er med Sjutusen tankars trappa.”
I början var det en otrolig upplevelse, de vita blanka stentrapporna slingrade sig ner för hela berget och man hade en fantastisk utsikt. Färden gick långsamt för alla var både trötta och nyfikna på allt de gick förbi. Varje byggnad de passerade hade en egen stil och ett nytt spännande syfte och innehåll. Moderna forskningsbyggnader sida vid sida med en antik amfiteater till hälften övervuxen med klängväxter. Ett vitt hus som såg ut att höra hemma på ett förortstorg, och som hade en skylt som sade Laboratorium över dörren, låg inklämt bredvid ett makalöst palatsliknande tempel med förgyllda lökformade tak och färgglada stora fönster. När de passerade några igen-immade växthus stannade Grad och tryckt näsan mot glaset. Det fanns mycket att se och undra över.
”Sjutusen tankars trappa” tänkte Misty. Kanske inte just sju tusen, men många tankar hann komma och gå, det var säkert. Hon hade tusen frågor om magi, de andra folkslagen och om dalen själv. Aldrig hade hon väl kunnat föreställa sig att det fanns en sådan här plats.
Trappan slingrade sig vidare nedför berget och bytte skepnad från att vara en bred blankpolerad marmortrappa med tjocka räcken till att lägre ner bli en smal grovhuggen och ojämn stentrappa, till att en lång bit bara vara en grusig väg innan det åter igen kom trappsteg. Ibland delade den sig åt olika håll och då var gruppen de tvungna att stanna och resonera. De höll kurs på stugorna och lyckades till slut komma hela vägen ner. Då hade det varit mörkt länge. Månen lös och lyktor var tända utanför stugorna. Misty var både sönderbiten av insekter och vansinnigt trött. Så fort de kom fram sa hon god natt till Grad och de tre tjejerna letade upp sitt hus. Den var ett enkelt men elegant hus av bambuträ som låg i utkanten av stugbyn. Den bestod av ett rum inrett med tre sängar som alla hade myggnät över sig, ett enkelt bord med fyra tillhörande stolar. Misty gläntade på den ända dörren förutom ytterdörren och kikade in i ett badrum som inte var mer än en toalett en slang i väggen som hon antog var en dusch och ett rangligt litet handfat med en spegel över.
”Vi får bekanta oss mer i morgon för jag är helt slut!” Stönade Celena och slängde sig på en av sängarna.
” Ja jag sov inte en blund på rock express”, sade Angelina, satte sig på en annan säng och snörde av sig sina sandaler.
Misty slängde sig ner på den tredje sängen och tänkte att hon skulle säga god natt, men han inte innan hon somnat, med både kläder och skor på sig.