Jord, eld, luft, vatten och ande

 Misty satte sig upp ett ryck och såg sig skrämt omkring. Snabbt försökte hon sortera sina tankar: Vad hade egentligen hänt? Hon hade bilder av flera ansiktslösa personer som stått runt sängen och dragit och slitit i hennes hand. Angie och Celena sov ostörda i sina sängar, inga ansiktslösa syntes till och allt verkade vara som vanligt. Hon lade sig ner igen på kudden. Det var bara en mardröm. Ändå gjorde det faktiskt ont i handen, den dunkade och värkte. Kanske var det därför hon drömt så konstigt?
Pulsen var fortfarande läskigt hög och dundrade i öronen. Misty visste inte riktigt vad hon skulle göra. Först tänkte hon vända sig om och somna om. Men då blev hon medveten om att kranen droppade i badrummet.
Hon försökte ignorera det och tänka positivt som alla rådde dem till hela tiden.
”Avslappnande,” tänkte Misty därför utan att mena det. ”Som en egen fontän, faktiskt. Nej, mer som droppandet efter ett milt duggregn i en regnskog.”
En gren skrapade gnisslande mot mot fönsterrutan.
”Härliga naturljud. underbart... ”
Celenas Dart Vader klocka tickade borta från hennes nattduksbord.
”Fin rytm. Som att ha en helt egen meditationspartner rent ut av. Skönt. Ja väldigt lugnan... Äh! FUCK THIS SHIT!”
Lika bra att gå upp. Misty satte sig. Magen kurrade högt och hon mådde nästan illa för att hon var så hungrig. Efter att ha funderat en stund bestämde hon sig för att fixa något att äta på egen hand.
Ute var det grått på himlen, regnet låg i luften. Det var ändå varm och väldigt kvavt. Nedanför stugorna fanns ett litet trädgårdsområde där elever kunde odla. Det mesta i gick att äta, men Misty visste inte om hon fick plocka därifrån hur som helst så hon gick vidare. Dalen var så frodig att det var inte svårt att hitta något ätbart. Fickorna fyllde hon med nötter. Dessutom hittade hon fyra stora majskolvar som hon plockade. De skulle hon grilla och dela med Celena och Angie och kanske Grad om han kom över till dem. Till sin stora fröjd hittade hon också sockerrör, som hon skar av med sin fällkniv. Nöjt gick hon tillbaka till stugan med sitt byte.
Trots att nattens drömmar varit både förvirrande och uppskakande var hon lugn och kände sig nu väldigt glad. Solen sken, hon hade precis varit ute och hämtat frukost direkt från naturen och framför allt, hon höll på att få vänner här. Misty hämtade några stenar, lite torra kvistar och gjorde i ordning en eldplats utanför stugan, sedan tände hon på och brasan tog fyr. Flammorna dansade vacker och hon andades njutningsfullt in rökdoften. Snabbt täljde hon till några pinnar att sätta majsen på och grillade dem över den sprakande elden.
Hennes rumskamrater vaknade och snart satt de alla tre runt elden högg in. Majskolvarna vart aningen kolsvarta på ena sida, men det gjort inte så mycket tyckte Misty. Den andra var god.
”Vilken bra ide!” Sade Celena uppskattande med munnen full av majs.
”Ja tack snälla du! Jag var så hungrig att jag har drömt om mat hela natten”, sade Angie och sög lite på en bit sockerrör. En stund senare kom Pooja gående med Grad och de blev inbjudna till den lilla morgonfesten.
”Det kanske så handledarna har tänkt ut det,” sade Grad. ”Att vi liksom ska ta egna initiativ. Lära oss att skaffa vår egen mat och så”
”Kanske det”, sade Misty. ”Varför inte? Det är ju bra att kunna äta liksom. Haha. Och vet ni vad det är på schemat i dag? Första lektionen med elementmagi!”
*
Mistys ben värkte och var efter alla trappor, som spagetti. Men det här var det hon var mest nyfiken på av allt; att få hjälp att utveckla sin eldmagi. Inga värkande ben i världen skulle stoppa henne från det. Efter att bara ha gått fel fyra gånger kom Misty, Celena, Angie, Pooja och Grad fram till byggnaden baronen visat dem. Josmael Cazian var redan där när de kom in. De höga fönsterna var fördragna vid eldmagikernas, där stod han och väntade i skuggorna. Stjärnorna från hans sjal gnistrade i mörkret men det första man lade märke till var de rubinröda ögonen.
Hur Misty än försökte kunde hon inte att hitta något osymmetriskt, inga ojämnheter i det perfekta ansiktet. Det var nästan störande.
”Välkomna!” sade han.
Misty följde de röda ögonen som snabbt löpte mellan sina elever då han räknade efter att alla var där. Sedan började han med att förklara:
”Eldmagikerna är de som behöver minst dagsljus, därför brukar jag göra så här med gardinen när jag ska vara i den här lokalen när solen är uppe. I dag ska vi alltså hjälpas åt att ta reda på vilket element alla har och vad ni kan. Det ger oss något att utgå ifrån. Det blir lite av en mjukstart. De fem element är för dem som inte vet det; jord, eld, luft, vatten och ande. Anledningen till att jag undervisar er är inte att jag är den bästa jordmagikern som finns eller den mest erkända vattenmagikern. Jag är inte ens en särskilt duktig eldmagiker och som bäst medioker på luftmagi. Från början var jag bara andemagiker. Men ni förstår att vara andemagiker och vistas i det här templet bland alla olika sorters magiker som kommer och går... Det går inte att undvika att man suger åt sig. Under åren har jag lärt mig att hantera alla de fem elementen, till en viss liten del. De flesta av er kommer att gå om mig gällande kunskaper i ert element. Jag är ingen mästare på varken jord, eld, luft, eller vatten MEN ingen är så bra på att lära ut förståelsen av dem som jag. För jag förstår trots allt dem alla.”
Hans sneda leende var varmt och blicken laddad då han en i taget såg dem djupt in i ögonen så länge att det kändes obekvämt.
”Mm, jag känner att det finns mycket kraft här.” sade han. ”Nå, vilka är det nu som är osäkra på sitt element?”
Ungefär hälften av gruppen räckte upp handen, bland dem Pooja och Celena.
”Bra, ni går in där.” Han pekade på en gamma dörr med mässingsfärgade beslag som hade en stängd lucka i mitten. ”Där kommer ni ni att få vidare instruktioner. ”
Misty kunde svära på att det sipprade ut lite svart rök från luckan. Det pirrade till i magen på henne. Hon var glad att hon slapp gå in där. Samtidigt började hon naturligtvis genast fundera över vad som fanns där.
”Jag lovar att det inte är något farligt.” sade Josmael.
Celena öppnade dörren och de gick in en i taget och blev borta.
”Ni andra börjar öva så kommer jag runt och instruerar. Jag startar med dig Misty. Visa mig nu vad du kan”
Hon svalde.
”Okej.”
Misty satte upp håret i en tofs, så hon visste att det inte skulle vara i vägen. Sedan tände hon en liten vacklande låga mitt i handflatan, lät den växa sig större tills hela handen flammade upp som en fackla. Värmen strömmade mot hennes ansikte och det kittlade när elden dansade över huden, men det brändes inte. Misty blåste ut den och lekte lite med röken. Ritade med den i luften och skrev sitt namn med rökbokstäver. Till sist skapade hon med stor ansträngning några mikroskopiskt små blixtar mellan händerna.
”Tja, det var typ bara det.” sade hon sen. Det kändes lite snopet på något vis, som att hon borde kunna mer, men Josmael var positiv:
”Det är inte så bara, det råkar vara en utmärkt grund. Du kan göra olika former av eld, det är och elektricitet är svårt. Men du ser redan trött ut.”
Det var sant. Hennes kropp var helt slut. Allt värkte av träningsvärk.
”Nej jag mår toppen!” sade hon och kände samtidigt hur arg hon blev över att det inte var sant.
Varför skulle de egentligen behöva springa upp och ner för de förbannade trapporna så att hon inte ens orkade lära sig det hon var här för? Det var så otroligt dumt tyckte hon. Frustrationen växte sig större för varje sekund. Som en äcklig soppa som bubblade över.
”Får jag fråga vad som har hänt med din hand?” Hennes lärare pekade på plåstret.
”Exem.” morrade Misty.
Han skrattade. ”Jag frågade bara för att jag ville veta om det var något som hindrade dig från att göra ett försök på ett eldklot. Det ser ut som att du behöver kasta ett eldklot i väggen just nu.”
Misty kom helt av sig.
”Får jag det? Tror du att jag kan det?”
Hon såg på alla stora svarta fläckar på väggar och golv som skvallrade om tidigare eldmagikers träning där.
”Ja visst! Titta här nu bara...”
Han demonstrerade långsamt hur hon skulle göra och efter bara ett bar försök kunde hon kasta ett eldklot stort som en pingisboll i väggen med full kraft. Mot slutet av lektionen skrattade hon högt och formade fotbollsstora eldar som ingenting. Hela tiden var Mäster Cazian vid hennes sida.
När klockorna ringde och lektionen var slut, insåg hon att han inte ens tittat på någon annan. Hela lektionen hade han ägnat bara till henne och nu fick hon genast dåligt samvete. Tänk om de andra skulle vara arga på henne för att hon tagit upp all tid?
Vid dörren mötte hon Pooja som kom emot henne med strålande ögon.
”Jag är jordmagiker!” jublade hon.
”High-five på den” sade Grad.
”Åh, jag har lärt mig så mycket! Sade Pooja. ”Hade ni en också en bra lektion?”
Misty öppnade munnen, men visste inte vad hon skulle säga. Till hennes förvåning sade Grad innerligt:
”Typ den bästa i mitt liv!”