HUR DE LEVANDES BOK BLIR TILL
 

 I bloggen beskriver författaren A.J. Navjord och illustratören Sonja Bergström processen med att skapa De Levandes Bok.
Allt från att skriva en synopsis till hur karaktärerna har vuxit fram, hur de valt att göra med publicering, marknadsföring och reklam samt allmänna tips för författare och illustratörer.

Det här är ditt nya blogginlägg. Vi har lagt till denna text och bild som exempel på vad du kan göra. Nu är det bara för dig att skriva din egna text, lägga in bilder, video… ja, vad som helst. Du kan ändra allt och även ta bort det du inte vill ha.

 

För att redigera denna text, peka här och klicka på knappen ”Redigera text”. Bilden kan du ändra eller ta bort i ”Ändra bild”. För att dra in nya block klickar du först på knappen ”Skapa innehåll” och väljer sedan vad du vill ha.

Läs hela inlägget »
Nu har det hänt lite med boktrailern! Alla scener är inte med och den har fortfarande inget ljud men här kommer i alla fall en uppdatering på hur det ser ut i nuläget:
Läs hela inlägget »
Etiketter: boktrailer

När en ställer upp mina designs av A.J.s karaktärer sida vid sida märks det att de alla ser olika ut. Jag menar inte bara att de har unika frisyrer och klädstilar. Utöver dessa detaljer har varje person en unik grund: deras kroppsform. 

Inom teckning talas det mycket om att skapa unika ansikten. Det finns enskilda guider till hur en ska rita näsor, munnar, hår, huvuden, och kanske framförallt den manga-intresserades bästa vän: ögonen, fönstren in till själen. Allt detta är riktigt nyttigt att lära sig. Ansikten är hur vi känner igen våra medmänniskor och de kan varieras in i oändligheten.

Samma sak gäller kroppar. 

Medan jag genom åren har hittat fler guider till hur en designar olika kroppstyper känns det som om böcker och lektioner i konst ger nybörjare målet att få till två ”genomsnittliga” kroppar; en maskulin och en feminin, båda av medellängd, medelvikt och med lite muskler. Överlag verkar olika typer/genrer av tecknade serier ha fastställt kroppsformer som ”passar” ALLA deras karaktärer. ”One size fits all”. (Ett tydligt exempel är superhjälteserier, där stora muskler och noll procent fett ofta är majoritet.)

Enligt mig blev mitt sinne för anatomi inte bra förrän jag bestämde mig för att förstå hur muskler, fett, ben, och längden och mängden av dem påverkar hur folk ser ut. Breda axlar, smala armar, korta ben, stora magar, små händer, stora fötter och så vidare — alla variationer är naturliga för människoformen, så jag blev duktigare av att kunna rita fler och fler av dem.

Varför välja att variera påhittade karaktärers kroppar? 

I västerländsk animation finns idén om silhuetten. Den går ut på att om du kan fylla i din grupp med karaktärer helt i svart och fortfarande skilja på dem (via längd, bredd, form, osv. istället för ytliga detaljer som färger och mönster) så har du lyckats designa en grupp som lätt igenkänd, även på avstånd. De kommer då stå ut i folks minnen. Deras personligheter och relationer kommer förstärkas av den synliga kontrasten. (Detta syns tydligast i cartoons, som av naturen är överdrivna. T.ex. Steven Universe och Svampbob Fyrkant.)

Det är lättast att lära sig olika kroppsformer genom att studera olika kroppar i verkligheten. Det finns också gott om hemsidor med referensbilder, oavsett vilken kroppstyp du försöker lära dig.

Vi kan t.ex. se hur kontrasterande utseenden i De Levandes Bok förstärker personlighet hos Misty (vänster), Celina (mitten) och Angie (höger). 

Misty är kort (faktiskt den kortare av människorna!) och kurvig med spralligt kroppsspråk. Celina tar plats, är redig och utåtriktad, vilket utstrålas i hennes självsäkra, stadiga hållning och breda och muskulösa kropp. (För övrigt gick jag medvetet emot stereotypen att luftmagiker ska vara små och nätta, bara för att jag kände för det! :) A.J. bad mig då att inspireras av hockeytjejer.) Angie däremot, tar knappt plats för att hon är blyg och inåtriktad, och det ville jag visa med mjukt kroppspråk utan stora gester och en jämn figur utan stora kurvor. T.o.m. när Angie simmar håller hon lemmarna tätt intill sig.

Sanningen är att ingen kroppstyp passar ALLA karaktärer. Verkliga människor är för olika för det.One size does not fit all.” Personligen tycker jag det är roligare när en grupp påhittade personer ser lika olika ut som de är i personlighet.

God Fortsättning på er alla, och ett Gott Nytt År!
/Sonja

Läs hela inlägget »

POV-karaktärer (POV = Point of View).
Det Levandes Bok har åtta POV-karaktärer (Misty,Grad, Vlad, Marco, Orn, KC, Celena och Angie) som det skiftar mellan + introt där det är ytterligare en, blodmagikern Videll Draconem.

Jag skriver De Levandes Bok ur begränsat tredjepersonsperspektiv vilket betyder att läsaren upplever det som händer samtidigt som POV-karaktären och inte vet mer än denne vet.
Exempel på detta är när mr Barkess överraskar Misty i slutet av kapitel 1:
"Misty hoppade till och mr Barkess klev fram från skuggorna"

I kapitel 1 är alltså Misty POV-karaktären, så läsaren får se saker ur hennes perspektiv. Hon hatar sitt internat, så byggnaden beskrivs som "pissgul" och så vidare.

Läs hela inlägget »
Handledare och mentorer i Den svarta bambuns dal, fr. v: Frem Duberin, Baron von Blogomir, Baronessan von blogomir, Rossaria  Panderlin, Ander Andor Anderson, Akira Vem, Eldar Sirman, Josmael Cazian.
Handledare och mentorer i Den svarta bambuns dal, fr. v: Frem Duberin, Baron von Blogomir, Baronessan von blogomir, Rossaria Panderlin, Ander Andor Anderson, Akira Vem, Eldar Sirman, Josmael Cazian.
Läs hela inlägget »
Elever i Den svarta bambuns tempel fr, v: KC, Miguel, Haydes, Sasa, Lili, Beauty, Pooja, Grad, Misty, Orn, Vlad, Marco, Glimra, Angie, Celena
Läs hela inlägget »

Så här såg den första kladden till boktrailern ut.
 

Det är de scener/klipp som jag tänkte bygga, iscensätta och filma i stopmotion. Programmet som används är appen Stop motion studios.
 

- Den första scenen är en jordglob som när den snurrar visar olika monster och magiska varelser, som vi har designat, skrivit ut och limmat fast på den.
 

- Den andra scenen är en dvärgs verkstad bestående av kugghjul som är fastskruvade på sprayade kretskort och andra delar från trasiga datorer. 
 

-Den tredje är en blodig skalle på en tallrik som snurrar runt.
 

- Den fjärde är gudar som blixtrar förbi med Den svarta bambuns tempel i bakgrunden.
 

- Den femte scenen är cyklopen i biblioteket som kikar fram mellan böckerna. Den här krävde en figur av lera där armarna går att röra och även pupillen i ögat kunde flyttas runt (ett klistermärke) samt mycket handgjorda delar som små böcker och pergamentrullar.
 

Trailern håller fortfarande på att klippas ihop, redigeras och har ännu inte fått någon musik.
Fler uppdateringar kommer. 

/A.J

Läs hela inlägget »
Etiketter: boktrailer
Jag vet att många fasar inför att göra research. Hatar det och undviker det till varje pris.
Kanske för att man ser sig själv sitta i otaliga timmar och faktagranska tråkiga detaljer bara för att allt ska bli rätt.

”Gräv där du står” rådet tipset från många experter och även om det naturligtvis har sina fördelar att skriva om något som man redan känner till så är det inget krav för att lyckas skapa en bra historia. Om det vore sant skulle inte en enda framgångsrik fantasy kunna författas av en person som inte var fullkomligt sinnessjuk.

Lewis Caroll växte inte upp i underlandet, lika lite som J.R.R Tolkien i Midgård, C.S. Lewis i Narnia eller J.K. Rowling i trollkarlsvärlden. Deras beskrivningar och historier blev inte så älskade för att de skrev om vad de hade omkring sig och var välbekanta med, utan för att de hittade på – ofta var deras fantasier blandade och influerade med och av en massa sagor, mytologi och folklore från världens alla hörn.

För mig är reserush något verkligt fantastiskt!
”Ja jag måste titta på den här Youtubedokumentären om Bevis för att det har funnits jättar/ Helvetet på jorden/ Enhörningar – myt eller verklighet/ Vad som än intresserar mig - därför att det är en del av processen”
”Ja, jag måste läsa i flera timmar på den här härligt nördiga sidan om alviska lekar/ magiska stenar/ monster från asiatisk mytologi/ Vad som än intresserar mig - därför att det är en del av processen.”
”Ja det ingår faktiskt i mitt jobb att gå på Comicon/ Närcon/ Multicon/ vad som intresserar mig - därför att det är en del av processen”

 Tack vare reserush blir ens nördiga ”guilty pleasures” en legitim del av att skapa, i stället för något du ser som onödigt tidsfördriv. De kan vara både en källa till inspiration och en hjälp att skriva trovärdiga detaljer i en påhittad värld.

 För egen del så har jag kommit fram till att internet i stort och framför allt Youtube är mina vänner i detta och att det är något man kan ha väldigt kul med om man bara vill.
Släpp loss den inre nörden i dig och reserusha på – det är en del av processen!
/ A.J.
Läs hela inlägget »

Förra gången berättade jag om hur min process vanligtvis går till. Ganska smidigt. Den design jag haft större problem med var Pooja Ganthi, och inte var det hennes fel!

Först vill jag säga att jag inte var redo att rita under mitt första försök. Jag var hungrig, stressad och — värst av allt — inte uppvärmd! Inför ett långt pass måste jag mjuka upp handen, skärpa ögonen och huvudet genom att klottra oseriöst i runt en halvtimme. Det går bara inte att rita dagens första streck perfekt!

Hur som helst. Nu ska vi se hur teckningen drabbades.

0: Kaos!
Här är en samling jag sparat av av alla felsteg från första gången jag försökte rita Pooja. Vi går igenom dem en och en.

1: Kladd
Den allra första kladden gjordes innan jag fick referensbilder till Pooja. (I ett långvarigt projekt kommer många idéer kommer huller om buller.) Kropparna är rätt gulliga, men den högst upp saknar Poojas spontanitet.

(En ser också olika förslag till glasögonen; runda, ovanliga "insektsglasögon", fyrkantiga "nördglasögon" och stiligt spetsiga "kattglasögon". A.J bestämde till sist att alla former skulle sammanfogas till en excentrisk look.)

2: Fel direkt
Så det har redan gått ett tag sen jag sist tittade på skissen. Jag börjar rita efter den utan hänsyn till ny information. Jag tänker att jag har allt jag behöver i huvudet, att jag ”bara” behöver lägga till hennes nya frisyr och klädstil, göra hennes kropp längre, osv. Men eftersom jag är stressad kör jag på, och utan uppvärmning kan mina ögon inte se felen ännu.

I den första ansiktsskissen påminner hon om Connie Maheswaran från Steven Universe. (Särskilt med den frisyren.) Men Pooja är äldre än Connie — jag inser snart att ansiktet jag ritat är för barnsligt och kort. Jag börjar slipa på det direkt. Jag har inget tålamod! Det måste bli rätt, nu!

3: Pusselbitar
Okej, så — nu är ansiktet äldre. Nu måste jag rita håret. Jag borde ha skissat det för länge sen… Jaja, fram med referensfotot! Första försöket får duga!

Men… jag vill inte förstöra nåt av det jag redan ritat. Okej, så vi ritar håret som en peruk, så vi kan klistra på det på ansiktet… och samma sak med Poojas knasiga glasögon. De är så detaljerade… Måste rita fint innan jag sätter ihop allt, så har jag det gjort… 

Att jobba på en sak i taget är en bra idé. Många digitala konsttekniker utgår från lager och att kunna "klippa och klistra". Problemet är att jag inte kollade hur allt skulle se ut tillsammans först.

4: Varför passar det inte?
Här har jag prövat att sätta ihop hår och ansikte, sen hår, glasögon, ansikte, och sen provat en annan näsa. En ser också att jag kladdat och kvaddat idéer till näsor, ansiktsformer, brillor… Jag undrar till och med om ansiktsuttrycket borde ändras. Det borde vara gladare, livligare, inte så lugnt…

Tanken gnager i mig: Det ser inte ut som Pooja.

Det är inget fel på teckningen i sig. Den är fin! Men den utstrålar ingen energi. Den är stel. Bara kugghjul som kopplats ihop utan en motor. Var är Poojas glädje, hennes upprymdhet, hennes liv?

5: (ett sista ryck)
Som i förbigående provar jag att kladda ner hur hon borde se ut. 

Jag ger upp. Jag ser, jag vet att det inte ser "rätt" ut, men jag har lagt ner så frustrerande mycket arbete idag. Dags för middag och en vilopaus.

Ibland måste en bara börja om.

****

Så, på kvällen sätter jag mig vid datorn igen. 

Tecknartips: Som tecknare är det viktigt att börja med helheten. Varje nytt lager av detaljer stjäl lite energi från hela bilden. För att motverka detta måste jag börja med MYCKET energi. Det får jag från några få stora, tydliga, enkla former.

En enda räcker.
 

6: Grundform
Den här bulliga hjärtformen utgår från att Poojas huvud och hennes tofsar passar in i den. En rund hjärtform passar också hennes positiva, sociala utstrålning. Den blir hennes märke.

7: Helheten
Framförallt ritar jag alla hennes ”delar”— glasögon, hår, ansikte — som en enda, en helhet. Hela teckningen passar in i den där hjärtformen. Mungipor, näsvingar, tofsar, öron, allting följer efter grundlinjerna, som går uppåt — i jubel!

Jag är utvilad och har haft chansen att tänka. Mitt misslyckade försök känns som en enda lång uppvärmning. Jag leker med hur hennes kläder kan se ut, ritar hennes kropp med rätt kroppsform från början.

Ser ni hur löst och skevt allt är? Korrekt anatomi kommer senare. Först kommer idén.

8: Detaljera
​​​​​Med den och mina tidigare skisser som referens målar jag fram Pooja, på riktigt den här gången.

Färdigt.
Tecknartips: Gör om, gör rätt.
Tack för att ni läser bloggen. 

/Sonja

Läs hela inlägget »

De Levandes Boks Facebook kan en hitta mina förberedande skisser av varje karaktär, kortfattat kallade karaktärsdesign. Idag ska jag visa steg för steg hur jag fick ner alven Beautys design på (digitalt) papper!

0: A.J lägger grunden
Först beskriver A.J karaktären för mig och vi pratar om hur vi bäst får karaktären att se ut som, tja, sig själv. För att visa hur hon menar ger A.J mig foton och/eller teckningar hon hämtat från nätet, böcker, eller gjort själv. Det är bilder på frisyrer, smycken, kläder, ansikten… Och jag söker ofta upp egna bilder för att få referenser. Om en är osäker på hur något ser ut eller vill bli inspirerad är det alltid bäst att slå upp referenser.

När turen kommit till Beauty visade A.J mig ett foto hon hittat på en vacker ung man med ärr över bröstet och ansiktet. Med allt detta i huvudet sätter jag igång.

1: Kladd
Jag skissar streckgubbar och enkla former för att bestämma var Beauty ska vara och hur han rör sig fram i världen. Beauty är kolugn och vänlig, så ett stort leende är givet. Men hans slacker-personlighet måste lysa igenom! Taskig hållning, händerna i fickorna och slappt hållet huvud borde funka…

En helkroppsfigur, en närbild på ansiktet och ibland en profil brukar räcka för mig om jag inte ska rita en karaktär många gånger. Särskilt kroppens ställning brukar jag rita om flera gånger.

2: Ansiktsskiss (och Släktskap)
Jag jämför Beauty med sin farbror, Eldar Sirman. Jag vill att de ska se ut som att de är släkt, så Beauty får ärva bl.a. Eldars fyrkantiga käklinje och kantiga ögonbryn. Men de bådas personligheter är riktiga motsatser, så jag uppfinner också kontraster, bl.a. i deras näsor och öron. Eldar är stel, Beauty slapp.

Ett förslag på märket som bestämmer linjerna läggs till. Det är elegant och löst.

Lite fler detaljer för håret och var ärren ska sitta, och sen spegelvänder jag för första gången.

Tecknartips: Att spegelvända bilder gör att en ser bilden med nya, ovana ögon, så jag vänder på den flera gånger under tiden för att kunna rätta till misstag.

En ser hur jag ändrade anatomin allteftersom. Ögonen, käken och munnen satt snett, blicken såg ut i tomma intet... så jag lät honom se in i kameran för den där busiga minens skull. 

Sen är det bara att renrita med mörkare, snyggare linjer, som matchar Eldars. Lägg märke till hur de blir hackiga runt de ärrade områdena. Ärr, tycker jag oftast, ska inte bara ritas med en annan färg, ärr har struktur och form ovanpå huden också.

3a: Kroppsstorlek
Jag jämför Beauty med sin farbror igen så att han får rätt längd och proportioner. Jag gillar tanken på att en kort tonårsgrabb är så uppstudsig mot sin resliga förmyndare. Men han var nog för kort i kladden, så det ändras...

3b: Kroppskiss
Jag bestämmer hur Beautys anatomi och kläder ska se ut, ovanpå streckgubben.

Han får säckiga byxor, trasiga och smutsiga. Riktigt bekvämt. Eldar avskyr dem…

4: Renrita
Mörka, snyggare linjer och lite färg läggs på skissen. Karaktärsdesigns inte är färdiga bilder utan bara referenser, så jag ”städar” inte upp dem så mycket. Mycket krafs får vara kvar. Beauty blev inte så rund i slutändan, så märket blev vassare för att visa det. 

5: A.J godkänner
Och det var det! Det roligaste är alltid att få se hur A.J.s ansikte lyser upp när hon är riktigt nöjd med mitt jobb :) Ibland kommer hon med små rättningar, t.ex. att rita byxor istället för kjol eller lägga på mer/mindre rynkor, men inte den här gången. Beautys design gick fort och lätt.

Nästa gång får ni se vad som kan gå fel i min ritprocess!
/Sonja

Läs hela inlägget »
-

ARKIV
 

ETIKETTER

KOMENTARER

LÄNKAR