NÄR EN TECKNING GÅR FEL

Förra gången berättade jag om hur min process vanligtvis går till. Ganska smidigt. Den design jag haft större problem med var Pooja Ganthi, och inte var det hennes fel!

Först vill jag säga att jag inte var redo att rita under mitt första försök. Jag var hungrig, stressad och — värst av allt — inte uppvärmd! Inför ett långt pass måste jag mjuka upp handen, skärpa ögonen och huvudet genom att klottra oseriöst i runt en halvtimme. Det går bara inte att rita dagens första streck perfekt!

Hur som helst. Nu ska vi se hur teckningen drabbades.

0: Kaos!
Här är en samling jag sparat av av alla felsteg från första gången jag försökte rita Pooja. Vi går igenom dem en och en.

1: Kladd
Den allra första kladden gjordes innan jag fick referensbilder till Pooja. (I ett långvarigt projekt kommer många idéer kommer huller om buller.) Kropparna är rätt gulliga, men den högst upp saknar Poojas spontanitet.

(En ser också olika förslag till glasögonen; runda, ovanliga "insektsglasögon", fyrkantiga "nördglasögon" och stiligt spetsiga "kattglasögon". A.J bestämde till sist att alla former skulle sammanfogas till en excentrisk look.)

2: Fel direkt
Så det har redan gått ett tag sen jag sist tittade på skissen. Jag börjar rita efter den utan hänsyn till ny information. Jag tänker att jag har allt jag behöver i huvudet, att jag ”bara” behöver lägga till hennes nya frisyr och klädstil, göra hennes kropp längre, osv. Men eftersom jag är stressad kör jag på, och utan uppvärmning kan mina ögon inte se felen ännu.

I den första ansiktsskissen påminner hon om Connie Maheswaran från Steven Universe. (Särskilt med den frisyren.) Men Pooja är äldre än Connie — jag inser snart att ansiktet jag ritat är för barnsligt och kort. Jag börjar slipa på det direkt. Jag har inget tålamod! Det måste bli rätt, nu!

3: Pusselbitar
Okej, så — nu är ansiktet äldre. Nu måste jag rita håret. Jag borde ha skissat det för länge sen… Jaja, fram med referensfotot! Första försöket får duga!

Men… jag vill inte förstöra nåt av det jag redan ritat. Okej, så vi ritar håret som en peruk, så vi kan klistra på det på ansiktet… och samma sak med Poojas knasiga glasögon. De är så detaljerade… Måste rita fint innan jag sätter ihop allt, så har jag det gjort… 

Att jobba på en sak i taget är en bra idé. Många digitala konsttekniker utgår från lager och att kunna "klippa och klistra". Problemet är att jag inte kollade hur allt skulle se ut tillsammans först.

4: Varför passar det inte?
Här har jag prövat att sätta ihop hår och ansikte, sen hår, glasögon, ansikte, och sen provat en annan näsa. En ser också att jag kladdat och kvaddat idéer till näsor, ansiktsformer, brillor… Jag undrar till och med om ansiktsuttrycket borde ändras. Det borde vara gladare, livligare, inte så lugnt…

Tanken gnager i mig: Det ser inte ut som Pooja.

Det är inget fel på teckningen i sig. Den är fin! Men den utstrålar ingen energi. Den är stel. Bara kugghjul som kopplats ihop utan en motor. Var är Poojas glädje, hennes upprymdhet, hennes liv?

5: (ett sista ryck)
Som i förbigående provar jag att kladda ner hur hon borde se ut. 

Jag ger upp. Jag ser, jag vet att det inte ser "rätt" ut, men jag har lagt ner så frustrerande mycket arbete idag. Dags för middag och en vilopaus.

Ibland måste en bara börja om.

****

Så, på kvällen sätter jag mig vid datorn igen. 

Tecknartips: Som tecknare är det viktigt att börja med helheten. Varje nytt lager av detaljer stjäl lite energi från hela bilden. För att motverka detta måste jag börja med MYCKET energi. Det får jag från några få stora, tydliga, enkla former.

En enda räcker.
 

6: Grundform
Den här bulliga hjärtformen utgår från att Poojas huvud och hennes tofsar passar in i den. En rund hjärtform passar också hennes positiva, sociala utstrålning. Den blir hennes märke.

7: Helheten
Framförallt ritar jag alla hennes ”delar”— glasögon, hår, ansikte — som en enda, en helhet. Hela teckningen passar in i den där hjärtformen. Mungipor, näsvingar, tofsar, öron, allting följer efter grundlinjerna, som går uppåt — i jubel!

Jag är utvilad och har haft chansen att tänka. Mitt misslyckade försök känns som en enda lång uppvärmning. Jag leker med hur hennes kläder kan se ut, ritar hennes kropp med rätt kroppsform från början.

Ser ni hur löst och skevt allt är? Korrekt anatomi kommer senare. Först kommer idén.

8: Detaljera
​​​​​Med den och mina tidigare skisser som referens målar jag fram Pooja, på riktigt den här gången.

Färdigt.
Tecknartips: Gör om, gör rätt.
Tack för att ni läser bloggen. 

/Sonja

Kommentera gärna:

  • nina navjord • 17 juli 2016 12:55:02
    Det är härligt att se A.J:s och ditt arbete växa fram. Underbart helt enkelt
  • Tackar! Det är roligt att dela med sig :)
    /Sonja

    19 juli 2016 12:16:01

  • Emre • 16 juli 2016 08:40:56
    Så sjuuukt skönt att du säger att det kan bli fel på detta viset. Ibland känner man sig så ensam om det.
    Jätte bra blogg
  • Kul att höra att det känns skönt! Jag är själv precis i början på min karriär som konstnär, och jag tror alla har nytta av att se varandras felsteg. Ju mer erfaren jag blir, desto mer papper och pixlar plogar jag igenom, bara för att öva.

    Ofta visas felstegen som skisser och övningar, men jag tror att vi inte pratar tillräckligt ofta om fenomenet när en färdig grej bara KÄNNS fel. Det är viktigt att kunna erkänna det för sig själv! Fast det är ju lätt att vara efterklok -- medan jag ritade såg jag inte att problemen var där från första början.
    /Sonja

    19 juli 2016 12:15:34

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln